}
description={

}
/>

När vi pratar om en DNS så är det oftast i samband med DNS-servrar, som gör det här jobbet i
bakgrunden. De tar emot förfrågningar från enheter som vill ansluta till specifika webbplatser
och skickar tillbaka rätt IP-adress som behövs för att anslutningen ska fungera. Utan
DNS-servrar skulle vi behöva memorera{‘ ‘} IP-adresser för
att besöka våra favoritsidor, vilket skulle göra internet betydligt mer otympligt att använda.


Det är också viktigt att känna till rollen som en VPN-server spelar. En VPN-server används för
att skapa en säker anslutning mellan din enhet och internet genom att{‘ ‘} ändra din IP-adress och{‘ ‘} kryptera dina
data, vilket skyddar din integritet. Till skillnad från DNS-servrar, som fokuserar på att
översätta domännamn, fungerar VPN-servrar som ett extra lager av säkerhet genom att ge dig
anonymitet på nätet.


DNS-servrar finns över hela världen och samarbetar för att leverera snabba svar på de
förfrågningar som skickas från din dator. När du skriver in en webbadress i din webbläsare,
skickas en förfrågan till en DNS-server, som i sin tur hittar den tillhörande IP-adressen och
skickar tillbaka den till din enhet. Det är denna process som gör att din webbläsare kan ladda
webbplatser.


Utöver att översätta domännamn till IP-adresser, hjälper DNS-servrar till att optimera
internettrafiken genom att dirigera förfrågningar via den snabbaste och mest tillgängliga
rutten.

DNS (domännamnsystem) gör att vi kan använda smidiga URL-adresser när vi vill gå till en
specifik webbsida istället för att skriva in en komplicerad IP-adress. En DNS-tjänst fungerar
som en adressbok och översätter URL-adressen du skriver in i din webbläsare till korrekt
IP-adress.

DNS fungerar genom att skicka DNS-förfrågningar till servrar. Denna process börjar när du
skriver in en URL i adressfältet i din webbläsare. Här ser vi steg för steg hur DNS-processen
går till:

DNS-poster, eller DNS records, är en avgörande del av hur DNS-servrar fungerar. De lagrar
information om domännamn och deras tillhörande IP-adresser, men de kan också innehålla annan
viktig data som styr hur trafiken ska hanteras. Några av de vanligaste DNS-posterna är:
A-poster: Dessa kopplar ett domännamn till en IPv4-adress. AAAA-poster: Liknar A-poster, men kopplar ett domännamn till en
IPv6-adress. CNAME-poster: Används för att peka ett domännamn till ett annat domännamn
istället för en IP-adress. MX-poster: Dirigerar e-posttrafik till rätt server.
Dessa poster används av DNS-servrar för att snabbt och exakt dirigera internettrafik till rätt
destination.

DNS-cachning är en process där DNS-servrar tillfälligt lagrar information om tidigare
förfrågningar för att snabba upp framtida förfrågningar om samma domän. När en DNS-förfrågan
görs, och servern redan har informationen lagrad i sitt cacheminne, kan den leverera svar
mycket snabbare än om den skulle behöva göra en helt ny förfrågan.


Cachning sker både på användarens dator och på DNS-servrar. Om cachade uppgifter är för gamla,
eller om DNS-servern inte har den information som behövs, kommer en ny begäran att göras för
att uppdatera informationen. Cachning hjälper till att minska belastningen på nätverket och
gör att webbsidor laddas snabbare.


Om en webbläsare har en DNS-cache så kan det snabba upp förfrågningarna om du återvänder till
en webbsida du tidigare besökt. Då hittar webbläsaren omedelbart rätt information, utan att
behöva kommunicera med DNS-servrar för att hitta en IP-adress. Ibland kan det bli nödvändigt
att rensa din cache, särskilt om du börjar stöta på HTTP-fel, som 502 bad gateway.


En datacache är inte begränsad till ett visst operativsystem eller viss webbläsare och
internetleverantörer erbjuder ofta sina egna rekursiva resolver-cachar för att hålla
bandbreddsanvändningen på rimliga nivåer.

NordVPN:s DNS-servrar
{‘ ‘}
kan konfigureras automatiskt för dina enheter för att förhindra potentiella DNS-läckor. Men se
upp vad gäller förgiftade DNS-cachar. Det är när en hacker matar en DNS-cache med felaktig
cache-data. Förgiftning av DNS-cachar kan leda dig till webbsidor fyllda med skadlig kod eller
sidor som samlar in din privata information.

DNS-protokoll är de regler som styr hur DNS-servrar och klienter kommunicerar med varandra
över internet. Protokollen möjliggör överföring av DNS-förfrågningar och svar mellan enheter.
UDP (User Datagram Protocol): Detta protokoll används för att skicka
DNS-förfrågningar. Det är snabbt men inte särskilt pålitligt eftersom det inte garanterar
leverans av data. TCP (Transmission Control Protocol): Detta protokoll används för att skicka
större eller mer komplexa DNS-förfrågningar där tillförlitlighet är viktigt. TCP
säkerställer att all data skickas och tas emot korrekt.
Protokollen säkerställer att DNS-förfrågningar och svar överförs på ett effektivt sätt, vilket
hjälper till att upprätthålla internets hastighet och funktionalitet.

En DNS-resolver är en rekursiv server som hanterar och löser DNS-förfrågningar från klienter. När du
skriver in en webbadress i din webbläsare, skickas en förfrågan till DNS-resolvern som börjar
leta efter den tillhörande IP-adressen. Om DNS-resolvern inte har svaret i sitt cacheminne,
skickar den vidare förfrågan till andra DNS-servrar tills rätt IP-adress hittas.


Resolvern fungerar som en förmedlare mellan användaren och andra DNS-servrar, och dess jobb är
att se till att användaren får rätt IP-adress så snabbt som möjligt.

Säkerheten för DNS-servrar är avgörande eftersom dessa servrar är utsatta för olika typer av
attacker som kan påverka både användare och hela nätverk. Här är några av de vanligaste
säkerhetsriskerna för DNS-servrar och vad man kan göra för att skydda sig mot dem:
DNS-spoofing (förfalskning): Detta inträffar när en angripare manipulerar
en DNS-server för att leda användare till felaktiga IP-adresser, ofta till skadliga eller
phishing-sidor. Användare som omedvetet besöker dessa sidor kan få sin information stulen
eller drabbas av skadlig programvara. Ett sätt att skydda sig mot DNS-spoofing är att
implementera DNSSEC (Domain Name System Security Extensions), vilket autentiserar DNS-data
och säkerställer att den inte har manipulerats. DDoS-attacker (Distribuerade överbelastningsattacker): DDoS-attacker kan
överväldiga en DNS-server genom att skicka en stor mängd trafik, vilket gör servern
otillgänglig för legitima användare. För att skydda sig mot DDoS-attacker kan DNS-servrar
använda olika försvarsmekanismer, som lastbalansering och att distribuera trafiken över
flera servrar för att minska belastningen. DNS-amplifieringsattacker: Denna typ av attack utnyttjar brister i
DNS-protokollet genom att skicka små förfrågningar till en DNS-server som svarar med mycket
större datamängder. Angriparen använder sedan dessa stora svar för att överbelasta
målsystemet. Ett effektivt försvar är att begränsa antalet öppna resolvers som kan användas
i dessa attacker och att filtrera oönskad trafik. Cache-förgiftning: I en cache-förgiftningsattack manipuleras data i en
DNS-serverns cache, vilket gör att servern tillhandahåller felaktig information. Detta leder
till att användare kan bli omdirigerade till skadliga webbplatser. Att regelbundet rensa
cachen och använda krypterade DNS-protokoll, som DNS over HTTPS (DoH) eller DNS over TLS
(DoT), kan hjälpa till att motverka sådana attacker. Man-in-the-middle-attacker (MitM): Vid dessa attacker avlyssnar en
angripare kommunikationen mellan en användare och DNS-servern för att manipulera eller
stjäla data. För att skydda sig mot MitM-attacker kan kryptering av DNS-förfrågningar och
svar genom DNSSEC eller DoH användas, vilket gör det mycket svårare för en angripare att
läsa eller manipulera trafiken.
För att skydda en DNS-server är det viktigt att implementera dessa säkerhetsåtgärder och
ständigt övervaka servern för att upptäcka potentiella hot i tid. Ett VPN är ett mycket användbart verktyg som gör att din datatrafik inte kan avlyssnas.

Det finns flera olika typer av DNS-servrar, och de spelar alla olika roller i processen att
omvandla domännamn till IP-adresser. De två huvudsakliga typerna av DNS-servrar är rekursiva
DNS-servrar och auktoritativa DNS-servrar.

En rekursiv DNS-server tar emot DNS-förfrågningar från klienter och utför det arbete som krävs
för att hitta rätt IP-adress genom att kontakta andra DNS-servrar. Det är denna server som
“sköter jobbet” bakom kulisserna och letar upp rätt information åt dig. Den kan också cacha
informationen för framtida förfrågningar, vilket gör processen snabbare.

En auktoritativ DNS-server innehåller den slutgiltiga DNS-informationen som behövs för att
lösa en DNS-förfrågan. Den här servern har det faktiska IP-adressregister som är kopplat till
ett specifikt domännamn och tillhandahåller denna information när den får en förfrågan från en
rekursiv DNS-server.

{SHORTCODES.blogRelatedArticles}

Root-servrar är den översta nivån i DNS-hierarkin och fungerar som ett första steg när en
DNS-förfrågan görs. De hanterar toppdomäner (TLDs), som .com, .org, eller .se. När en
förfrågan skickas till en root-server, dirigerar den trafiken vidare till en toppdomänserver,
som ansvarar för en specifik domän.


TLD-servrar är ansvariga för specifika toppdomäner och dirigerar vidare förfrågningar till
auktoritativa DNS-servrar som hanterar de individuella domännamnen under den toppdomänen.

Det finns både gratis och betalda DNS-servrar, och det är viktigt att förstå skillnaderna för att välja rätt lösning för dina behov. Här är en jämförelse mellan gratis och betalda DNS-servrar:

Gratis DNS-servrar kan vara tillräckliga för små webbplatser eller personligt bruk, medan betalda DNS-servrar ofta är bättre lämpade för företag eller webbplatser med hög trafik som behöver snabbare och mer tillförlitliga svarstider.



DNS- och IP-adresser behövs båda för att du ska kunna hitta webbsidorna du vill besöka.
Domännamnsystem matchar URL-adresser till rätt IP-adresser, så de fyller båda en viktig
funktion.


Tänk på DNS-data som din adressbok på nätet. Du vet redan (domän)namnet på personen
(webbsidan) du vill ringa – nu behöver du bara mobilnumret (IP-adressen) för att kunna
kommunicera.


DNS-servrar hjälper till att para ihop domännamn med IP-adresser. Även om de flesta domännamn
har unika IP-adresser så finns det vissa domäner som har flera. Stora företag som Apple och
Amazon kan ha tusentals servrar runt om i världen, som alla har specifika IP-adresser.
DNS-data garanterar att domännamn alltid ansluter till den mest lämpliga lokala DNS-servern,
men du kan byta vilken DNS-server du ansluter till om det behövs.


Du behöver nästan aldrig ändra din DNS-server manuellt, men det kan ibland vara användbart för
att förbättra din spelupplevelse på t.ex. spelkonsoler som Playstation och Xbox.

DNS matchar domännamn med internetprotokolladresser, medan ett VPN låter dig byta den
IP-adress du använder för att surfa på nätet. Det är med andra ord två helt olika system.


Men NordVPN erbjuder en funktion som heter SmartDNS, som byter din DNS-information för att få
det att se ut som att du besöker webbsidor från en annan plats än din egen. Även om det
påminner om hur ett VPN ändrar din
IP-adress så erbjuder SmartDNS inte den säkerhet och smidighet som ett VPN gör. SmartDNS
fungerar också bara med ett begränsat urval tjänster, medan ett VPN dirigerar all din enhets
trafik via en VPN-server.


VPN-tjänster{‘ ‘} krypterar din
webbtrafik och{‘ ‘} ändrar din IP-adress så att du
kan surfa anonymt. Det innebär
att internetleverantörer, hackare eller andra nyfikna inte kan övervaka din aktivitet. Med
vissa NordVPN-prenumerationer får du också tillgång till användbara funktioner som Threat
Protection Pro, som kan blockera annonser och skanna nedladdningar för skadlig kod.

Det är enkelt att hitta vilken DNS-server du använder. Här är några enkla steg beroende på
operativsystem:

Windows: Öppna “Kommandotolken” genom att skriva “cmd” i sökfältet. Skriv ipconfig /all och tryck på Enter. Leta efter “DNS-servrar” i resultatet.

Mac:

Att byta DNS-server kan förbättra hastigheten eller säkerheten för din anslutning. Här är
steg-för-steg-instruktioner för hur du ändrar DNS-servern på olika system:

Windows: Gå till “Kontrollpanelen” och välj “Nätverks- och delningscenter”. Klicka på din aktuella anslutning och välj “Egenskaper”. Välj “Internet Protocol Version 4 (TCP/IPv4)” och klicka på “Detaljer”. Välj alternativet “Använd följande DNS-serveradresser” och ange de nya DNS-servrarna. Bekräfta dina ändringar och starta om webbläsaren för att se om det fungerar. Mac: Öppna “Systeminställningar” och klicka på “Nätverk”. Välj din aktuella anslutning och klicka på “Avancerat”. Klicka på fliken “DNS” och lägg till nya DNS-servrar genom att klicka på “+” och ange de
nya IP-adresserna. Klicka på “OK” och “Tillämpa” för att spara ändringarna.

Router: Logga in på din router genom att ange dess IP-adress i webbläsaren. Leta efter inställningen för DNS-server och ange de nya DNS-adresserna. Spara ändringarna och starta om routern.

DNS-servrar kan ibland stöta på problem som påverkar din internetanslutning. Här är några
vanliga DNS-problem och hur du kan åtgärda dem:
DNS-servern svarar inte: Detta är ett av de vanligaste problemen där din
dator inte kan ansluta till DNS-servern. Lösningen är oftast att starta om routern eller
byta till en annan DNS-server (t.ex. Google DNS eller Cloudflare DNS). Långsam DNS-respons: Om din internetupplevelse känns långsam kan det bero
på att DNS-servern tar tid på sig att svara. Lösningen kan vara att rensa din DNS-cache
eller byta till en snabbare DNS-server. DNS-konflikter: Om flera enheter i ditt nätverk använder olika
DNS-inställningar kan det leda till konflikter. Lösningen är att synkronisera
DNS-inställningarna på alla enheter, särskilt om du använder en router.
Genom att identifiera och åtgärda dessa problem kan du ofta återställa din internetanslutning
och förbättra prestandan.

Eftersom DNS-servrarna du använder vanligtvis är tilldelade av din internetleverantör så är
det enkelt för dem att övervaka vad du gör online. Detta kan hota din integritet och även
innebära att du blir ett enkelt offer för hackare, därför är det viktigt att du skyddar din
integritet när du surfar online.


Du kan enkelt få reda på om det förekommer någon form av läckage via din DNS-server genom ett
DNS-läcktest. Det låter dig se om din faktiska IP-adress visas eller om den är krypterad,
vilket den ska vara om du använder ett VPN.

Det finns en rad saker du kan göra för att skydda dig från DNS-läckage. Använd ett VPN när du surfar på internet för att skydda din integritet och privata data. Det
viktigaste i det här fallet är att trafiken från alla DNS-förfrågningar går via din
VPN-leverantörs DNS-servrar och inte via den som du får via din internetleverantör. Läs mer om{‘ ‘} hur du skyddar dig från DNS-läckage
{‘ ‘}
och hur det påverkar dig. Ett VPN krypterar din data och döljer din IP-adress så att du kan surfa säkrare.